jag har bestämmt att mitt 2010 ska bli en vändning i mitt liv, och änsålänge så har vändningen gått på rätt håll.

man måste lära sig vilka människor här i livet det är värt att offra någonting för, och där måste jag erkänna att jag gjort någon tabbe... även om jag inte vill inse, så börjar jag fatta det nu att jag mååååååste...
att ge och inte få någonting tillbaka, det är inte vänskap?
jag har många grymma kompisar som jag vet alltid finns vid min sida..
mina älskade uddevalla tjejer, therese nilsson, hanna nilsson, hanna pettersson, linnea berglund..


och två tjejer som man kan offra mycket för och få dubbelst tillbaka ifrån är syskonen henningsson...


lisa har jag kännt sen jag gick i 7;an ungefär, och vi har alltid haft så jävla roligt ihop..
sen flyttade hon till halmstad och vi träffades inte på ca 1 år.. men så åkte jag ner till hennes stuga och vi möttes upp..  och allt, verkligen allt var precis som när vi lämnade varann sista.. så fruktansvärt äkta på något sätt..
och den glädjen går inte beskriva i ord, utan man måste vart med om det för att veta...


OCH... 


sen storasystern henningsson, sandris.. min älskade sandris..
vi lärde känna varann i sommras, då hon och robin var tillsammans..
och vi klickade med en gång, var precis som vi känt varann i länge..
och vi umgås ofta nu, och jag tycker om henne så fruktansvärt mycket...
vi var i london ihop och hälsade på lisa, vi var på malta i sommras,
vi har gjort väldigt mycket minnesvärt under en kort tid..
du är min ängel sandra!




imorgon börjar skolan, jag ska ta nya tag och kämpa som en galning!
puss på er alla...